|
|
Världens lyckligaste folk.
I Sverige går Sverigedemokraterna stadigt framåt. kan de komma in i riksdagen 2010? Och vad skulle det i så fall innebära?
För att söka efter svaret sade Lena Sundström upp sig från sitt jobb, packade sina väskor och flyttade till - Danmark.
I flera år har Sverigedemokraternas danska motsvarighet Dansk Folkeparti haft vågmästarrollen i vårt grannland. Partiets politik har satt djupa spår i landets politiska liv. Danmark som alldeles nyss stod för frisinne, öl och bacon förknippas idag med något annat.
Vad har det inneburit för danskarna? Hur har det påverkat medierna, de övriga partierna och vardagen för helt vanliga människor?
I Världens lyckligaste folk får vi följa med på en resa över sundet. Vi möter halalhippies och landsförrädare, bjuds på grillparty med Dansk Folkepartister, träffar roliganer och dansken på bänken.
Kan Danmarks nutid bli vår framtid? Och hur kan en sådan framtid se ut?
Följ med på en resa till Danmark och danskarna.
Möt Världens lyckligaste folk.
|
Kalender
|
|
2010-03-22 |
Lena Sundström i Höganäs.
» Läs mer
|
|
|
Lena Sundströms bok är ett nära nog fulländat reportage. Det är upplysande, kunnigt och välskrivet. Boken tecknar också mycket välinformerat Dansk Folkepartis väg till makt och inflytande. Det är inte det största partiet i det danska folketinget, men det har det största inflytandet. Det är Pia Kjærsgaard som sätter dagordningen i dansk politik och stundtals förefaller hon också ha vetorätt mot förslag hon ogillar. Jag tvekar inte att säga att detta är en av årets viktigaste böcker. Den rymmer allt som en nyfiken svensk kan vilja veta om dagens Danmark och som han eller hon inte får veta vid det årliga besöket på Tivoli, då Danmark visar sig från sin soligaste sida. Vardagen är, tro mig, inte lika ljus och friktionsfri.
Håkan Arvidsson, Svenska Dagbladet
Hennes reportage infriar förväntningarna. Vad som i förstone liknar en snabbresa över Sundet djupnar till en lika underhållande som nyansrik rundmålning av dansk nutid. Världens lyckligaste folk förenar krönikörens rappa tillslag med antropologens fundersamhet. Lägg därtill Sundströms journalistiska fotarbete – platsbesök på språkkurser och flyktingförläggningar, intervjuer med vanligt folk och ledare över hela den politiska skalan – och man har en vidunderlig kombination.
Stefan Jonsson, Aftonbladet
Berättelsen är nästan typiskt Sundströmsk. Den där oväntade twisten som skickar tillbaka berättelsen rätt upp i läsarens nylle, effektiviserar blick och tanke. Välfunnen, oroande och klargörande. Och helt renons på cynism. Smittande. Att läsa Sundström är som att gå runt med den där pojken i Kejsarens nya kläder, han som pekar på den nakne kejsaren och säger det alla ju ser men ingen säger.
Marie Norin, Göteborgs-Posten
|