|
|
Reportage
”Ted Conover tar jobb som fångvaktare när han inte får komma dit som journalist, på samma sätt som Constance Lytton nästan hundra år tidigare låter sig fängslas och sedan gå i hungerstrejk för att kunna berätta om den upplevelsen. Gay Talese skriver det i mitt tycke bästa porträttet av Frank Sinatra utan att komma honom närmre än tre meter, Bob Greene följer Sean Connery till doktorn, Jolo betraktar en björk i Birkastan. Jimmy Breslin sliter med verben, Hunter S. Thompson med att få alla bitarna på plats, Svetlana Aleksijevitj plockar bort och stuvar om, Hanna Krall stryker och stryker och stryker på samma sätt som Ernest Hemingway gjort före henne, Isak Babel före honom.
Alla ger de sitt yttersta för att få fakta att dansa.”
I Reportage: Att få fakta att dansa ger Anders Sundelin läsaren både kunskap och inspiration, vägledning och lust, mod att pröva nya vägar i skrivandet.
I boken finns kapitel om intervjumetoder och annan research, om konsten att berätta en historia och detaljens betydelse, om språk och stil
|
|
Det är en utomordentligt stimulerande bok om reportageskrivande som Anders Sundelin har författat, givande oavsett vilken sorts skrivande man ägnar sig åt liksom även för den som bara är road av skribenters metoder och vad som gör texter levande.
Lena Andersson Svenska Dagbladet
Anders Sundelin vet vad han talar om. Han sitter inte vid telefon, han söker upp det han är nyfiken på. Jag vill gärna påminna om hans förra bok "Världens bästa land, berättelser från Tensta" (Leopard 2007), bland det bästa jag läst om en nutida svensk förort.
Sven Wernström, Folkbladet
|